Möt vår gäst Constance, 93 år

Constance eller Connie som hon ofta kallas – blickar tillbaka på ett liv rikt på erfarenheter, kärlek, förluster, kamp och vardagsmod. Hon är 93 år, men i själen fortfarande ung.

– "Det känns som när man var 17 ungefär", säger hon, med ett skratt som bär på både värme och visdom.

Född i Boden, men uppvuxen på flera orter runtom i Sverige, beskriver Connie sin barndom som fylld av rörelse – både geografiskt och i vardagens sysslor. Med en pappa som arbetade inom militären och som sällan var hemma, var det mamman som bar upp hela familjelivet. Hon högg ved, bar tvätt fyra trappor ner och upp, och lärde Connie tidigt värdet av omtanke och ansvar. Connie minns:

– “Vi bodde i en stor lägenhet och min syster och jag hade ofta hippor hemma och bjöd hem våra kompisar. Någon gång när vi skulle fundera ut vilka som skulle komma så sade min syster sa att Ulla-Greta absolut ska komma, men en annan flicka som var hemma hos oss just då sa - “hon bjuder ju aldrig igen” men då minns jag hur mamma sade - “det är just dem ni ska bjuda, som kanske inte har den möjligheten själva, att de har trångt och ont om pengar””, berättar Connie känslosamt.

Kärlek och sorger

I 20-årsåldern gifte hon sig med en man som arbetade som silversmed, men äktenskapet kom att präglas av makens alkoholproblem. Hon stannade länge för barnens skull, men lämnade honom till slut.

– “Långt efter att barnen flyttat hemifrån tog jag en madrass och min resväska och lämnade honom. Han blev så ledsen att han slutade dricka i sex månader, men sedan fortsatte det”

I oktober 1984 miste Connie sin dotter i ett brutalt mord, något som vände upp och ned på tillvaron. Hennes 4-åriga barnbarn vaknade på morgonen och fann sin mamma död på vardagsrumsgolvet. Hon kunde inte få upp dörren eller ringa på telefonen. Efter att ha hittat plastpåsar som hon knöt ihop till ett rep, firade hon ned sig från fönstret som låg 1,5 trappa upp. Halvvägs gick plastrepet av, men hon klarade sig med en spricka i höften. Connie blev på nytt småbarnsmamma till sitt 4-åriga barnbarn.

Cirka två år senare, när dåvarande statsminister Olof Palme mördades och det återkommande tillfällen rapporterades på radion om det, gick alltid barnbarnet och stängde av radion. Det var tydligt att hon var djupt påverkad av de tragiska upplevelserna.

Trots ett liv med både sorger och prövningar är Constance inte bitter.

– “Man ska göra det som känns bra och se till att de runt omkring också mår bra.” Hon pratar om att leva enkelt, att inte sträva efter mer än man behöver, och att inte jaga det som "alla andra har".

Modet att gå med i Äldrekontakt

Connie fann sin stora kärlek senare i livet, men förlorade honom tyvärr 2007. Sedan dess har ensamheten blivit en följeslagare. Därför är Connie glad att hon tog modet att gå med i Äldrekontakt.

– “Jag har nästan aldrig pratat med folk, så jag vet liksom inte hur man startar en konversation. I mina skolår räckte jag aldrig upp handen, och läraren sa att jag inte borde få ta studenten eftersom jag aldrig sagt ett ord, men eftersom jag hade högsta betyg så klarade jag mig. Det har i alla fall blivit bättre för varje år som går.”

Connie trivs på fikaträffarna och menar att det inte räcker med att bara prata med sina egna barn och barnbarn. Man behöver prata med andra som också är lite skröpliga och få prata om varandras utmaningar och erfarenheter.

Att åldras med värdighet

I takt med att benen inte längre bär som förr saknar Connie promenaderna i skogen allra mest. Skogen är för henne vad kyrkan är för andra – en plats för stillhet och frid. Hon har inte kunnat plocka bär på två år och berättar att hon kokade sina sista lingon nyligen. Men även om kroppen börjar svika är det inre livet starkt:

"Jag känner mig ju inte gammal. Inombords är man 17 år hela livet. Det låter egendomligt, men så är det”

Relaterat