Möt vår gäst Gun, 92 år

Gun är 92 år och ser tillbaka på ett långt liv fyllt av både lycka och sorg. Hon beskriver sig själv som småländska "ända in i själen" 

– Jag är glad över att jag fått leva så länge och hunnit uppleva så mycket. Det är en fördel, säger Gun med ett leende.

En barndom hos morföräldrarna

När Gun var liten drabbades hennes pappa av TBC efter ett sjukhusbesök.

– Han lades in för en förkylning, och i samma rum låg en annan patient som hade TBC, och på så vis blev han smittad, berättar Gun som bara var fyra år när han gick bort. Hon fortsätter: 

– Min mamma och jag flyttade hem till mina morföräldrar. Det var där jag växte upp, tillsammans med min mamma och hennes syskon. De tog hand om mig, förhörde mig på läxorna och såg till att jag skötte mig. Jag hade en trygg och fin uppväxt som jag är väldigt tacksam för.

Ett långt äktenskap

Vid 25 års ålder gifte sig Gun, och äktenskapet kom att vara i 45 år.

– Jag fick leva med en underbar man. Tyvärr gick han bort för 21 år sedan. Han var bara 71 år.

Hon beskriver sin man som omtänksam och deras relation som varm och kärleksfull.

– Vi hade det gott tillsammans. Vi bråkade aldrig, och jag saknar honom väldigt mycket.

Gun och hennes man på deras bröllopsdag.

Glädjen i familjen

Gun och hennes man fick en dotter när Gun var 33 år, något de väldigt länge hade längtat efter.

– Jag tycker mycket om barn, och jag är så lycklig att jag fick min flicka. Nu är hon vuxen och jag har även fått uppleva barnbarn. Jag hoppas att jag en dag får träffa barnbarnsbarn också.

Livet idag

Trots ensamheten efter makens bortgång försöker Gun se det positiva i livet. Hon deltar i Äldrekontakts fikaträffar, något hon beskriver som oerhört värdefullt.

– Det betyder mycket. Jag har förlorat många vänner genom åren, och därför är gemenskapen på träffarna så viktig. Där känner jag mig aldrig ensam.

Gun försöker hålla fast vid sin självständighet, även om kroppen ibland säger ifrån. Hon promenerar ofta och försöker hålla humöret uppe.

– Vissa dagar känner jag mig som 25 igen, även om krämporna påminner mig om min ålder. Det viktigaste för mig är att kunna klara mig själv. Bara att kunna stiga upp ur sängen och ta hand om det vardagliga – det är livskvalitet.

Blicken tillbaka

När hon ser tillbaka på sitt liv känner hon framför allt tacksamhet.

– Jag har haft ett bra liv. Det har funnits mörka stunder, men de positiva minnena väger tyngre. Jag har fått så mycket att vara glad över.

Och kanske är det just den inställningen som gör att Gun, trots sina 92 år, fortfarande sprider värme och positivitet omkring sig.

Råd till yngre generationer

När Gun får frågan om vilka livsråd hon vill skicka vidare till den yngre generationen svarar hon utan tvekan:

– Var ärlig, även när det känns svårt. Gör alltid ditt bästa – mer kan man inte göra. Och försök förlåta, eller åtminstone förstå, även när människor beter sig illa. Det mår man bäst av i längden.