Möt Gösta, 100 år: "Man ska aldrig sluta vara nyfiken"
I juli fyllde Äldrekontakts gäst Gösta 100 år. Under sitt långa liv har han hunnit utbilda sig till flera olika yrken, byta karriär flera gånger och arbeta ända tills han var över 90 år.
– Jag har alltid velat lära mig nya saker, säger Gösta.
Sedan åtta år tillbaka bor Gösta ensam efter att hans fru Ann gått bort. Vi träffades hemma hos honom för att gratulera, höra hur han firat födelsedagen och förstås – blicka tillbaka på ett långt liv fyllt av minnen.
Gösta växte upp på landsbygden utanför Stockholm under en tid då livet såg annorlunda ut än i dag. Efter att han gått ut skolan började arbetslivet tidigt.
– Vi var bara sju stycken i min klass när vi slutade folkskolan. Det var ganska trevligt och mysigt. På den tiden fick man hjälpa till hemma också – det var bara så det var, berättar Gösta.
Många olika yrken och utbildningar
Under krigsåren arbetade han bland annat som springpojke och busskonduktör, samtidigt som han hjälpte sin pappa i familjens tvätteri. Men drömmen om att fortsätta studera fanns alltid kvar.
– Jag pluggade, men jag måste ju försörja mig också. Så jag läste när jag hade möjlighet, säger han.
Trots att vägen inte alltid var spikrak gav Gösta aldrig upp drömmen om att utbilda sig. På kvällar och lediga stunder läste han vidare och tog steg för steg nya utbildningar.
– Det var allt från studiecirklar och korrespondensskolor. Sedan kom vuxengymnasium, som jag också gick på. Sedan började jag studera på universitetet.
Han fortsatte att arbeta på buss, men nu som chaufför, och jobbade ett tag med handel och bokföring innan han så småningom utbildade sig till jurist – ett arbete han trivdes så bra med att han fortsatte tills han var över 90 år.
– På slutet arbetade jag hemifrån och tog lite uppdrag då och då. Det är roligt att hålla igång, säger Gösta.
En dans som förändrade livet
Den kanske viktigaste händelsen i Göstas liv inträffade en nyårsafton 1948.
På en dans träffade han Ann, som nyligen flyttat till trakten. De började prata, bytte telefonnummer och efter hand blev de ett par.
– Det var hon som bjöd upp mig, berättar Gösta med ett leende. Efter det fortsatte vi att träffas.
Tillsammans fick de tre barn, och senare sju barnbarn och tio barnbarnsbarn, och hann vara gifta i nästan 70 år.
– Det var bra år. Både när barnen bodde hemma, men också senare när Ann och jag var ute och reste mycket tillsammans.
Ett sekel att fira
När Gösta fyllde 100 år firade han med en stor fest tillsammans med ett femtiotal familjemedlemmar, vänner och gamla kollegor.
Gösta visar upp både kort, hälsningar och presenter han fått. Här finns grattiskort från familj och vänner – och förstås ett gratulationsbrev från kungen.
Det som berörde honom allra mest var de personliga minnen som barnbarnen hade skrivit ner. Berättelser om somrar tillsammans, fisketurer, pannkakor med sylt och grädde och en morfar som alltid fick dem att känna sig trygga. Nu har berättelserna samlats i en pärm som Gösta kan ta fram och bläddra i när han vill minnas tillbaka.
"Man får ha minnena kvar"
I dag håller Gösta sig fortfarande aktiv. Han följer samhällsdebatten, läser, deltar i olika aktiviteter och åker gärna på utflykter när han får möjlighet.
Sedan Ann gick bort år 2018 är livet annorlunda.
– Det är sällskapet man saknar, att vara två om allting. Det uppstår en tomhet vid matbordet, i tv-soffan, på promenader och egentligen överallt. Men man får ha minnena kvar.
En av de aktiviteter Gösta uppskattar är Äldrekontakts fikaträffar, där han har varit med under många år.
– Jag tycker det är så nyttigt att sådant här hålls igång, så att äldre får komma ut och träffas. Jag anmälde mig direkt när jag fick veta att det fanns. Det är väldigt trevligt. Och så bakar volontärerna så väldigt gott, säger han med ett skratt.
