“Se de gamla. Ni kommer också att bli gamla en dag”
Sylva Levin är född och uppvuxen i Småland. Som ung bodde hon en tid i Kalifornien, innan hon landade i Stockholm. Konst, kultur och dans har varit en stor del av hennes liv.
92-åriga Sylva har ett spännande liv bakom sig. Som 19-åring flyttade hon från Småland till Stockholm med sin bästa väninna. Tillsammans delade de rum i en stor konstnärsvåning.
– Rummet var belamrat med konst. Det var konst i hela lägenheten. Det var där mitt konstintresse väcktes, berättar hon.
Genom sin mamma fick Sylva kontakt med yrkeskvinnors klubb i Kalifornien. Snart reste hon över Atlanten för nya äventyr. I USA läste hon engelska och konsthistoria och det var där hon träffade sin blivande man.
Kanske hade hon stannat i USA för gott, om inte ödet velat annorlunda.
– Det var nära att vi bosatte oss i San Francisco, men min make fick ett bra jobberbjudande, så vi beslutade oss för Sverige.
“Lärde mig älska Picasso”
I Stockholm fick Sylva ansvaret för en konst- och kulturförening på ett stort dataföretag. På den tiden fanns gott om pengar för kultur och konst, berättar hon.
– Min uppgift var att ordna aktiviteter och bjuda in föredragshållare. Jag bjöd in chefen för Moderna museet, som höll ett föredrag om Picasso. Han lärde mig älska Picasso!
Sylva ordnade därpå en resa till Köpenhamn för de anställda, där fanns nämligen en stor Picassoutställning. De inbjudna var tveksamma, ingen var särskilt förtjust i Picasso. Men Sylva lyckades övertala ett gäng.
– Jag fyllde en buss med fyrtiotvå personer. Efteråt sa de: “Det här var ju jätteroligt!” De var så nöjda. Snart ville fler åka. Fyra resor blev det!
Ett annat intresse som följt Sylva genom livet är att dansa. Men inte till dansbandsmusik. Istället var det svängig jazz som gällde. Inneställen som Nalen i Stockholm besökte hon ofta med sina vänner.
Finns alltid något att prata om
Idag är Sylvas liv betydligt lugnare. För ungefär fem år sedan blev Äldrekontakt en väg in i en ny gemenskap.
– Jag fick ett brev och efter ett par dagar ringde en mycket vänlig dam och sa: “Kan du inte komma och testa en gång?” “Jo, det är klart jag kan”, sa jag.
Att vara med på fikaträffarna har Sylva inte ångrat en sekund. Med de andra gästerna finns det alltid något att prata om. Sylva minns en träff, då hon stötte på en dam som hälsade glatt.
– Jag kände inte igen henne först. Hon började prata, och först efter en stund kom jag på att hon varit med på en av mina konstresor till Skottland!
Kontakten med volontärerna sätter hon också stort värde på.
– Det är väldigt trevligt att volontärerna öppnar sina hem. De är glada och pigga. Det är så roligt att komma till de lite yngre och se hur trevligt man kan göra för gamla människor.
Hur känner du dig efter en träff med Äldrekontakt?
– Det är så fantastiskt att man blir skjutsad ända hem till porten, det är helt otroligt. Jag har blivit vän med de som kör också.
Vad är det konstigaste med samtiden?
– När man kommit så här långt i livet hade jag trott att jag skulle få de här sista åren i lugn och ro och harmoni. Men när man slår på tv:n är det så mycket nyheter om hemskheter. Jag tycker det är förfärligt att världen kan få vara så som den är nu, med krig. Men så tänker väl andra människor också.
Har du något livsråd till yngre generationer?
– Jag har kommit underfund med att de yngre ser oss äldre. Man behöver bara komma till bussen med rollatorn, så undrar de om jag vill ha hjälp. De är modigare än vad vi var när vi var unga. Det är något man skulle kunna ge som råd: “Se de gamla. Ni kommer också att bli gamla en dag”.
Vill du också bli gäst i en av våra grupper? Eller känner du någon som du tror skulle må gott av ett nytt socialt sammanhang?